Jag lever!
Promise. Har varit jättedålig på att blogga de senaste veckorna men har bara känt att jag behövt en paus, verkligen börjat känna mig som hemma här och dagarna bara går i ett. Svårt att prioritera bloggandet när man jobbar 45h per vecka, och man vill ta vara på sin lediga tid och göra så mycket som möjligt såklart.
Jag trivs verkligen här. Saknar inte Sverige ett minsta dugg (förutom kebabsås och lösgodis då) såklart det blir ensamt här ibland, men känner att jag växer hur mycket som helst som människa varje dag. Det finns så mycket att göra och se, så mycket att utforska och nya saker att prova. Älskar att bo i en storstad, och att ha 20 minuter in till den underbara staden San Francisco är inte så illa det heller.
Men, även fast det verkar som att jag bara glassar runt här så är det väldigt mycket jobb. Speciellt med tvillingar i trotsåldern som kan göra en galen, eller hur många gånger har jag inte hört "but maddie, my mum always lets me do this, you're not the boss of me" från äldsta tjejen. Dock så får man så mycket tillbaka så det är värt det i slutändan. Kommer komma hem med så mycket olika erfarenheter och en helt annan syn på saker och ting, och så jäkla mycket starkare.

a reminder that's with me everyday