Just nu är jag här
Hej
Oh my god
Här går jag i skogen på Vargeden och bara känner att jag trivs. Jag sa när jag kom hem: "jag känner mig inte hemma fast jag är hemma typ", och det kanske jag inte gör helt forfarande, men ett ställe jag känner mig jävligt hemma på det är nog här.
Jag har i princip bott i den här skogen sen jag flyttade hem, och jag vill med det här bara säga att,
Livet är fantastiskt.
Kan inte riktigt förstå att dessa ord nu flöder ur mina fingrar men det är bara så sjukt hur vissa saker ibland händer av en anledning. Det som är rätt för dig just nu, var kanske inte rätt för dig igår och inte heller kommer det att vara rätt för dig imorgon. Det är rätt för dig, just här och just nu.
Alla stunder borde man vara i, man ska leva i dem och ta vara på dem. Rätt saker kommer komma, om man bara lever här och nu så kommer det komma människor, personer, platser - som matchar just där du är. Jag kan tycka att landet Sverige är väldigt "politiskt korrekt", det kan vara svårt att leva fritt här, det kan vara svårt att leva utan ramar, jag tycker att man, i det här landet, för det första, grubblar och analyserar alldeles för mycket. För det andra, så är man sjukt bra på att sätta saker i sin lilla box här. Det känns ibland som att allting i Sverige måste ha en tidsram eller ett fack för att man ska kunna förstå det.
Jag tror att det är det som har varit det tuffaste för mig. Jag lämnade allt det här, jag var så redo på att ta mig härifrån, jag vill ut och leva, på riktigt. Jag ville leva fritt utan gränser, utan ramar. Så jag gjorde mig av med allt jag ägde, alla pengar jag hade kvar blev spenderade och nu när jag tänker tillbaka så levde jag ett otroligt minimalistiskt liv. Det har liksom bara varit fokus jag.
Men jösses vad man lär sig saker när man inte har saker.
När jag kom hem efter min resa, tog jag upp anteckningar på mobilen och skrev: "Undra om jag har levt utan saker för länge, nästan så att jag inte vet vad saker är längre."
Djup djup djup tanke - kanske också en djupt deprimerande tanke. Att expenadera sig och sina tankar på sättet jag gjorde, så stort, jag levde helt utan gränser - till att sen, komma tillbaka det här året 2020 och tränga in sig i lådan igen, jag har fått trycka ihop mig.
Du måste vara någonting igen, du lär komma tillbaka till dina gränser. Du kan inte gå un-labeled. Du måste ha en etikett. Vem är du?
Vem är du nu?
Det har varit en galen resa ifrån allt, men nu är jag tillbaka. Så otroligt nöjd. Så otroligt nöjd med allting. Man behöver ramar har jag insett, man behöver, kanske inte så extremt som i PK Sverige, men är det inte konstigt att vi här inte vet vad saker är om vi inte ger dessa saker ord?
Jag tror så otroligt mycket på naturen, på det naturliga och att saker ibland bara är. Ibland så krävs det inga ord, visst det finns matematiska förklaringar till mycket men, vissa saker kan inte ens matte räkna ut.
Jag är tillbaka här nu, tillbaka på ett ställe, det jag hade i tankarna när jag lämnade Sverige var att aldrig någonsin behöva komma tillbaka. Jag skulle aldrig bo i det här hemska landet igen,
Efter många om och men - så är jag tillbaka här.
Skyll på Corona eller skyll på dig själv eller skyll på hela världen.
Jag trivs i alla fall här bättre än någonsin,
Det handlar om kontraster och att bara kunna uppskatta idag, den här stunden. Det man har runt omkring sig är så otroligt viktigt: Att se det, att vara tacksam för det och att uppskatta det.
Är så otroligt jäkla viktigt.
och
Det är där jag är just nu
<3